134.lomografi+docka

133.Lomografi+diafilm

Lite bilder från senaste rullen med dia.

132.lomografi+cross process

Lite mer från Diafilmen.

130.lomografi+mer vår!

Igår hade jag och Oa en riktig vår/sommar-dag. Vi var på utflykt till Vårberg på loppisen i centrum där. Åt mjukglass i solen vid polerna i björnsan. Sedan så ringde Anna och sa att vi skulle komma till Mosebacke för att dricka öl med Maria, Tessan, Gordon och så vidare. Och sedan avslutades dagen med att grilla Soja-korv och dricka lite folköl. Helt underbart!

129.lomografi+cross process

 

Har köpt på mig några rullar med diafilm. Så i söndags när jag och Maria tog en lång promenad längst Telefonplan, ner vid Vinterviken och vidare mot Liljeholmen så tog jag så klart med mig Dianan och testade filmen.

Dia-film framkallas i E-6 kemikalier för att få färgerna rätta. Och en vanlig negativ färgfilm som de flesta fotar med använder C-41 kemikaliebad. Så när man lämnar in sin dia-film har man två val. Att framkalla dia som vanligt eller framkalla filmen i C-41 -bad. När man framkallar dian i C-41 och inte den vanliga E-6 så uppstår det som man kallar för ”cross processing”. Det är då bilderna får den där gröna varma tonen, som den klassiska appen Hipstamatic. Och det var det jag ville åt, och resultatet från den första rullen tycke jag blev bra.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så var ju hela början till allt detta Lomograferande tack vare att Maria fick en Diana Mini på sin 25:års dag. Jag köpte min egna kamera. Så jag tycker ni skall gå in på Marias blogg och titta in hennes lomos med.

Och till sist: en äldre herre på en cykel.

128.lomografi

Tack för alla fina kommentarer på inlägget nedan. Det var kul att se.

127.lomografi+ett brev

Alla som fotograferar vet vad fotoglädje är. Jag skrev ett självömkade inlägg just om att ha tappat den glädjen i november. Och det har dröjt ända tills i April för att hitta denna lust att fotografera igen.

Jag skall försöka att fatta mig kort. För mig har själva upplevelsen med att fota alltid varit hela grejen. Att trycka på slutarknappen, leta motiv och vara nyfiken och alltid ”sökande” är liksom det roliga i fotograferandet. Att få en bra bild kom och kommer alltid att komma i andra hand. Men för ett år sedan, ganska på pricken så försvann hela den biten. Jag trodde det skulle komma tillbaka, men det gjorde det inte. Jag assade en annan fotograf och frilansade hela den tiden också. Ville bli självförsörjande på foto.

Men allt jobb med att få titulera mig som självförsörjande fotograf fick mig att inse att det inte var det jag ville. Det tog udden av hela grejen. Plötsligt så var det en fråga om att vara bäst, att tjäna pengar på det och att ”visa framfötterna”. Det tog ett tag att inse att det inte var min grej. För skall jag fota så är det på mina villkor, för det är det som får mig att må bra.

Och det bästa med hela den skiten är att jag slutade bry mig om att försöka vara bäst. Och jag slutade att tro att jag var något. För om sanningen skall fram så är 95% utav alla vi som håller på inom media eller med estetiska medel utav samma skrot och korn. Vi tror alla att vi är The Shit. Och det behövs för att man skall nå dit man vill. Det är ingen kritik, utan det är bra med självförtroendet och pondusen. Men det är så det är. ”Jag är speciell”.

Jag fick jobb som bildretuschör, och jobbar fortfarande kvar. Bra lön, härliga kollegor och jag får arbeta med bild. Förvisso på andras villkor men det är inte mina bilder. Jag sökte mig tillbaka till det analoga, i och med att det var så jag började. Och när Maria fyllde år fick hon en Lomografi-kamera och jag kände direkt att jag skulle ha en sådan också.

Jag köpte en illa kvickt med 9 st filmrullar och bröjade fota. Och nu är jag fast. Jag älskar skiten. Det är så opretentiöst och kravlöst på samma gång att det är underbart. Och så fort man trycker av en bild så behöver man inte tänka på den längre, bilden är tagen och man får se senare hur den blev. Det finns typ 2 saker att hålla reda på med kameran, det är sol-läge och moln-läge och 4 olika fokusmått. Thats it, sedan så är det bara att knäppa av. Skulle man glömma att ställa om inställningarna så blir det mer en överraskning när bilderna kommer från framkallningen.

Jag höll mig inte kort. Men jag förväntar mig inte heller att ”du” skall läsa klart. Men jag har sagt mitt, och är glad över att ha funnit glädjen utav fotot igen. Precis som när jag upptäckte hela den världen. God Natt…

Ps. Jag är inte lat som ”gav upp” med att jobba som fotograf. Jag la inte av för att det är en lång väg att gå, utan för att det inte är det jag vill göra. För jag förstår att man måste lägga allt sitt krut på att jobba röven utav sig för att lyckas. Och lycka till och grattis till er alla som lyckats och alla som kommer att kommer att lyckas. Det är ni värda.

126.lomografi+sthlm by spring

Framkallat lite mer film från när jag fotat vårens ankomst i stockholm. Åter igen orörda råkopior från neggen. Denna gång så kommer bilderna från en Lomography Redscale 100 ISO film.

Om ni vill se all lomografi fårn mig så: http://www.lomography.com/homes/okonsten

124.lomografi+maria

Min kära flickvän drog tidigt i morse till Nice. Hoppas det blir awesome Maria! Syns om 5 dagar.

24mm, f:8
Film: Redscale ASA 100

123.lomografi

Framkallade två filmrullar och fick ut dem igår. Hämtade ut neggen och råkopiorna för att jag och Maria skall börja med att göra fotoalbum utav alla dessa bilder. Några kommer även att användas till den montagevägg jag samlar fotoramar till.

Så jag passar på att lägga upp några orörda råkopior från rullarna. En rulle hade högt tonomfång med ASA 400 och den andra var rödskalig på ASA 100. Pressar man den senare ned till 50, så blir bilderna kallare och en grön effekt framstår. Mer kommer.