104.pressmeddelande till mig själv

Bilder tagna med yashica 35/f:2,8 Kodak 400TX

Det ser grått ut. Både vädret och min syn på mitt fotograferande.

Här om dagen så kom jag i underfund med vad foto är för mig, och jävlar vad häpen jag blev. Under fem år så har jag haft en dröm om att få ha mitt fotograferande som jobb och levebröd. Jag har ständigt arbetat mot det som ett mål, och har aldrig ens haft en tanke på något annat som ett alternativ. Fotografi är, om än något klyschigt uttryckt en stor del utav mitt liv. Det är mitt artistiska hjärta och jag trodde länge att ett fotojobb skulle få hjärtat att bulta snabbare. Men ju längre tiden gått, och ju närmare jag kommit mitt mål så har hjärtfrekvensen mer eller mindre saktats ned. Hjärtrytmiken ligger nu i otakt.

Vad jag nu har insett är att fotograferande som jobb tar död på min kreativitet. Ett måste sköljer sig över mig och inget gott kommer ut ur det. Tyvärr. När jag skriver det här så ser jag nu att det lika gärna skulle kunna skrivas utav ett barn som måste få sina läxor gjorda. Alla måsten är tråkiga, och jag vill från punkt A till punkt B utan att gå vägen där i mellan. Men så är det inte. Det är inte vägen dit jag har problem med, utan det är just punkten B i sig som får mig att rygga tillbaka. Den skrämmer mig.

Vad jag kommit fram till är detta.

Från början var fotot för mig att ta med kameran så fort jag lämnade lägenheten för att bildtillfällen kunde dyka upp. Var som helst, när som helst. Eller för att det mest bara är roligt att fota sådant som ingen lägger någon särskild vikt vid. Som när ens kompis kollar på tv eller när tvättmaskinen centrifugerar. Och jag saknar det, att alltid ha med kameran och få tänka tanken; undrar vad för bilder som fastnar idag.

Så nu när all min tanke och arbetskraft gått åt att få de snyggaste och mest genomtänkta bilderna till mitt portfolie. Att hitta fotografer att assistera åt, att ta varenda litet jobberbjudande även fast jag inte har tid bara för att bygga upp ett slags kundregister så har fotograferandet dödat det som jag en gång tyckte var fint med det: friheten.

Jag har nu ett bra jobb som bildbehandlare som jag trivs med. Även fast jag inte fotograferar själv så får jag ändå vara närvarande till bilden, ur en annan synvinkel. Så jag känner att detta kan vara min väg, den vägen mellan A och B som leder fram till något som förhoppningsvis ger mig något. Och det bästa är att nu kan jag återgå till att ha fotograferandet som hobby igen, och ta på mig små jobb på sidan av som jag tycker är roliga att utföra och samtidigt känna glädje utav det. För mig har fotot aldrig varit mer än en människa och dennes kamera. // Prettot

103.min fotoskola del.1

Nu skall jag börja min fotoskola. Vi skall lära oss att reflexskärm är bra, om hur skärpedjup fungerar, och att man skall använda stativ vid självporträtt…

Nejdå, bara skämta. Skall inte ha någon skola. Vill bara berätta om att jag på någon vänster lyckats komma med i en bloggpanel på moderskeppets blogg. Gå in och läs.

102.godmorgon hägerstensåsen

101.cent i la primera Aquest és un títol..

… I tu ets increible

100.pressbilder till sb

Här är två utav pressbilderna som vi valde ut för Stockholm Boogie. Maria har gjort ett superjobb med retuchen (som vanligt) och slutresultatet blev verkligen bra. Det är verkligen en reklamig och proffsig prägel genom hela tuschen.

Jag stod för själva fotograferingen och Maria för retuschen. Men iom att vi arbetar tillsammans under hela dagen. Från riggning utav ljus, fotografering och regi,  till retuschen så kommer vi hela tiden med förslag och ideér till varandra. Så att säga att Maria stod för retuschen och jag för fotograferingen stämmer inte riktigt iom att vi har lika stor del i båda delarna var.

99.sleep is the cousin of death

98.deal with it

97.stockholm boogie

Har fotat pressbilder åt mina vänner i Stockholm Boogie idag. Bilderna kommer upp under veckan. Kram

96.min gode vän tim