79.höst (tillbaka)

Fyra stycken bilder från vår midsommar i skärgården. Tack, det var riktigt fint!

Mitt senaste inlägg handlade om inspiration. Ironiskt nog så har jag inte använt mig utav min kamera sedan lite mer än en månad tillbaka. Och därav inga uppdateringar.

Jag sitter i Marias kök i Hägerstensåsen och lyssnar på Vaken på P3. Maria är sjuk och ligger och sover medan som jag är vaken och dricker folköl. Och det slog mig nyss att sommaren är över, men inte mig emot. För jag älskar höst. Här om dagen så funderade jag vad det kunde vara som gör att jag tycker om hösten så mycket förutom det uppenbara med regniga kvällar, böcker och varm choklad. Det slog mig varför denna årstid är så tilltalande för mig när jag var ute på en promenad här om veckan. Jag hade Sigúr Ros i lurarna (som jag kommit på mig själv att alltid ha när det blir höst sedan 4 år tillbaka), det snålblåste kyliga vindar medan solen fortfarande värmde mig i ryggen. Det slog mig då att hösten är vad den är för mig för att det är en ulitmata blandningen utav skönhet och destruktivitet.

Vår del av världen grönskar och blomstrar under de tre korta månaderna som utgör sommaren. Vår natur reser sig ståtligt och tar för sig så gott den kan medan det är varmt och skönt ute. Sedan så kommer hösten och sliter och drar i allt det som naturen byggt upp med stolthet under sommaren och blåser omkull det som en korthus. Det gröna ruttnar och det varma blir kyligare medan växter och liv gör sitt bästa för att påminna oss om att de fortfarande finns. Rött, orange, gult och brunt blandas i en enda röra och lyser upp träden likt tavlor medan vinden och de snåla celsiusgraderna gör sitt bästa för att ödelägga allt som kommer i dess väg. Och det mina vänner är hösten, skönheten och odjuret uppsatt utav naturens egna skådespel.